Arkeologi

Järnålder
Perioden mellan 500 f.Kr. – 1050 e.Kr. kallar vi här i Europa för Järnålder. Järnåldern är i sig indelad i ett flertal undergrupper. 


Förromersk järnålder 500 f Kr - år 0
Romersk järnålder år 0 – 400 e Kr
Folkvandringstid 400 – 550 e Kr
Vendeltid 550 - 800 e Kr
Vikingatid 800 - 1050 e Kr  

Det som vi på Skäftekärr försöker gestalta är det som kallas folkvandringstid. Detta är en period mellan 375 e. Kr – 550 e. Kr. då det sker stora omvälvningar i Europa, gamla folkslag trycks undan av nya som vandrar in. Det stora romerska imperiet kollapsar och detta drar tidigare ockuperade områden nytta av.

Namnet till trots så innebar järnåldern inte att man slutade att använda äldre tiders redskap av sten och brons bara för att en ny metall gjorde sitt intåg. Skrapor av sten och andra föremål kunde fortfarande användas. Från folkvandringstid har man hittat en stor mängd guldföremål och detta gäller inte minst på Öland. I Färjestaden har man bland annat hittat en guldhalskrage av vars like det bara finns totalt tre av i hela världen. Man har också på Öland funnit fler än 300 romerska guldmynt, sk.solidi.

En sak som särskiljer Öland och också Gotland från övriga norra Europa vid den här tiden är att man på dessa två öarna byggt sina hus med stenväggar istället för vad som var brukligt på fastlandet i trä. Varför denna skillnad förekommer är ännu inte helt klarlagt.

 

 


  bild66bild67Bilder från utgrävningarna 2003 och 2006, under ledning av Jan-Henrik Fallgren.

Skäftekärr

I området finns tydliga lämningar av en by från just folkvandringstid. Speciellt intressant är att det här finns en stormansgård där det har gjorts en del utgrävningar. Gården består av fyra stycken hus. Något som är väldigt intressant just med denna plats är att det finns en gästabudssal där det finns rester av en brand som en gång förstörde huset. Detta har gjort att en del saker såsom trä och också rester av tyg har bevarats bättre än det skulle gjort i obränt skick. Förutom gästabudssalen finns här ett boningshus, ett fähus och ett hus som varit uppdelat i både boningshus och fähus.

På en plats bara ett par hundra meter från de gamla lämningarna håller vi på att rekonstruera stormansgården med omkringliggande landskap så att man skall kunna se den som den en gång kan ha sett ut. Att beskåda just nu finns ett bostadshus och ett nedbrunnet hus tillsammans med omgivande åkrar. Det finns också en offermosse som kanske användes av lokalbefolkningen på platsen för ca 1500 år sedan.

För den som vill veta lite mer rekommenderar vi Jan-Henrik Fallgrens avhandling: Kontinuitet och förändring Bebyggelse och samhälle på Öland 200-1300 e Kr. Uppsala Universitet ISBN 91-506-1864-4.